Mitt i alla hejdå och tårar får jag påminna mig själv varför jag gör det här. Det är ju faktiskt min livs resa jag står framför! Jag tror att allt kommer kännas fantastiskt när jag landar i Sydney men just nu är det bara hejdå:n som står på schemat och det är ju alltid tufft! 
Nu har jag iallafall äntligen packat klart och jag kan inte fatta att det bara är några få timmar tills jag åker, jag åker -IDAG! Ikväll! Herre jesus! Jag tror jag fått med mig allt, och har jag inte det så är det inte värre än att jag köper det där!



Vet inte om jag kommer lyckas sova nått i natt eller om det i vanlig ordning kommer bli tvärt om effekt, så som jag alltid hanterar stressiga situationer - genom att somna. Sån otroligt opassande egenskap!
Nu har mamma somnat här bredvid mig i min säng, och det blir nog det jobbigaste hejdå:et imorgon. Vi sitter ju ihop hon och jag! Nåväl, jag är inte orolig att hon kommer klara sig galant, hon är ju så fantastisk!